Anhörigstöd enligt socialtjänstlagen

Den 1 juli 2009 genomfördes en ändring av socialtjänstlagens 5 kap. 10 §. Av paragrafen framgår det numer att ”socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder”. Tidigare angavs det endast i paragrafen att socialnämnden ”borde” ge sådant stöd. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utarbeta vägledning till stöd för tillämpningen av de nya bestämmelserna.

Det är kommunen som har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Vidare är det kommunen som ska upplysa om sin verksamhet och erbjuda enskilda personer hjälp.

Av förarbeten förtydligas socialnämndens ansvar för att erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en person som har funktionshinder. Även om stödet till dessa personer regleras som en skyldighet för kommunen kan en person aldrig grunda en rättighet att få stöd direkt på denna bestämmelse. Sådan rätt kan dock både den person som får vård eller stöd av en närstående respektive den närstående som vårdar eller stödjer ha enligt socialtjänstlagens 4 kapitel 1 §. Av denna paragraf framgår att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.

Som anhörig kan man under vissa förutsättningar få ekonomisk ersättning för sin vårdinsats. I socialförsäkringssystemet finns bidrag som har koppling till vård av närstående; vårdbidrag samt ledighet för närståendevård enligt lag (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård. Kontantbidrag utgår från vissa kommuner i form av hemvårdsbidrag. Även anhöriganställning finns i vissa kommuner. Kommunerna beslutar själva om sådana stödformer. I detta sammanhang bör också beaktas att det är frivilligt för anhöriga m.fl. att vårda eller stödja närstående.

Anhörigvård är ett frivilligt åtagande för den anhörige. Kommunen kan därför inte avslå en ansökan om till exempel personlig assistans med hänvisning till att den anhörige kan tillgodose omvårdnadsbehovet. Trots det väger kommunernas biståndshandläggare ofta in anhörigas möjlighet att hjälpa i bedömningen av vilka insatser kommunen ska bevilja.

Det är socialtjänstens uppgift att stödja dem som vårdar närstående. Stödet kan handla om en rad olika insatser. Medan vissa anhöriga främst behöver avlösning för att orka med eller få egen tid, kan behovet hos andra i stället handla om att få information och kunskap för att kunna känna sig trygga i och utveckla sin anhörigroll. Stödet kan också handla om att en anhörig tillsammans med den person han eller hon hjälper kan få möjlighet att göra något som bryter av mot vardagen. De mest utbredda formerna av anhörigstöd är insatser vars syfte är bl.a. att avlösa anhöriga. Dessa verksamhetsformer – korttidsvård/korttidsboende – finns i nästan samtliga kommuner och kommundelar. Andra exempel på stödformer är enskilda samtal, anhörigcirklar, utbildning av anhörigvårdare, hälsoundersökningar m.m.

KÄLLFÖRTECKNING

Socialtjänstlagens 2 kapitel 2 § samt 3 kapitel 1 och 4§ §.

Socialförsäkringsbalken 22 kapitlet.

prop. 2008/09:82 s. 18 och 38

prop. 2000/01:80 s. 90- ff.

Läs gärna mer på socialstyrelsens hemsida www.socialstyrelsen.se

Skrivet av Alida Malm (69 inlägg)

Alida Malm driver am juristbyrå. Hon har magisterexamen i rätts- vetenskap om sammanlagt 315 hp och har flerårig yrkeserfarenhet av juridiskt arbete inom förvaltning och privata bolag.

Följ oss här

0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar